Jag kokar fortfarande av ilska efter jag varit på arbetsförmedlingen!
Jag kom dit och skrev upp mig på första tiden dom hade minsann! En arbetsförmedlare kom direkt och jag såg att det var exakt samma person som jag träffade när jag skrivit in mig. Den enda handläggaren jag träffat under det här året. Den handläggaren som snackade skit om i princip hela arbetsförmedlingen! Den historien kan du läsa HÄR. Hon hade tydligen precis blivit förflyttad till rehabavdelningen."What a lovely coincidence", tänkte jag. "Min absoluta favorit!"

Jag förklarade min situation för henne. Att en kille, vi kan kalla honom David, ville anställa mig. Att han ville ha bidrag för mig. Att jag behövde ett utlåtande från min läkare för att jag skulle kunna bli anställd och för att han skulle kunna få bidrag. Att min handläggare först sagt att i väntan på mitt läkarutlåtande så kunde jag praktisera hos honom, men sedan ångrat sig och ville att jag skulle arbetsträna istället. Att det skulle gå snabbare att göra så istället. Och att min handläggare sen inte gått att få tag på, varken via mail eller på telefon och att det var 3 veckor sedan vi hördes av sist och att allt nu låg i hennes händer. Utan henne kunde inget bli gjort.

Jo, David hade hon hört talas om och varit i kontakt med sa hon och började prata skit om honom direkt. Till mig! Och hon dolde inga ord. Så kan man inte göra om man jobbar där! Hon får hålla sina åsikter för sig själv! Hon kan inte sitta och prata skit på det viset inför mig! Jag vill inte höra det! Inte så professionellt!

Men hon, vi kan kalla henne Johanna, sa iaf att David inte kan få bidrag på mig. Och anledningen till det var att då måste jag vara nånstans där en annan i princip gör en del av mitt jobb.

Så om jag skulle jobbat på ett lager med min dumma handled, så skulle arbetsgivaren där kunna få bidrag på mig. Men det hade ju inte ens varit aktuellt eftersom jag inte skulle kunna göra det jobbet med min handled. Men detta var Johannas exempel.

Hon menade att där fanns inte nånting jag behövde hjälp med på jobbet hos David och då kan han inte få bidrag. Men hon skulle ändå gå och kolla med en kollega som jobbat där längre. Han kom in och sa exakt samma. Han kan inte få bidrag. Alltså var det inte ens lönt att arbetsträna där heller eftersom det ändå inte skulle leda till anställning.

Varför har då inte min handläggare sagt nått om det här kan man ju undra?! Visste hon inte om det här?! Har dom inte fått lära sig nånting innan dom blev förflyttade till denna avdelningen?

Min handläggare är också ny på den avdelningen så jag förstår att det kan bli rörigt i början och jag vet att dom har sjukt mycket att göra, men jag hade inte ens behövt lägga nån energi på detta i dessa snart 4 veckorna om det här hade sagts från början!!! Och David hade också sluppit att bara gå och vänta på mig, han hade kanske hunnit anställa nån annan för länge sen. Jag blir så trött på sånt här! När man inte får ordentlig info från början!

Sedan erbjöd hon en coach jag kunde få. Men jag har redan en på arbetslivsresurs som är bra, så jag vill inte ha nån på AF. Jag hade säkert inte fått träffa den heller, dom har ju tydligen inte tid med nånting där! Hon sa själv med egna ord att dom är långsamma på AF.

Sedan frågade hon om jag var aktivt sökande och kollade i datorn och såg då att jag söker väldigt många jobb varje månad. "Men nån intervju kommer jag aldrig på", sa jag. Då började hon prata om CV och sa att det kan ofta vara svårt att skriva ett CV om sig själv.

Jag sa då att jag därför lät min coach på arbetslivsresurs skriva mitt CV. Hon frågade CVt var bra och jag sa ja, för det är jättebra! Men jag har gjort lite ändringar själv i det. Då sa hon "tydligen inte tillräckligt bra, eftersom du inte kommer nån på intervju" och skrattade. Vem fan sitter och säger en sån grej?! Va är hon för person egentligen?! Så kan hon inte sitta och säga när hon är där för att hjälpa mig! Tycker hon det är hjälpsamt att va ett asshole?!

Jag är förvånad över att jag inte flög över bordet och gav henne stryk där och då. Hon fick min sedvanliga killerblick, en blick som alla tigrar har. Den säger ändå det jag tänker. Jag lyckades sedan (konstigt nog) bara slå ifrån mig det hon sagt och nästan bete mig som vanligt. Jag vet inte om hon själv insåg va hon sagt sen för då sa hon att jag hade många bra egenskaper för att få ett jobb och började räkna upp dom. Sedan avslutade vi vårt fina samtal och jag tog en arg och snabb promenad hem. Och jag blev bara argare och argare när jag gick och funderade på vad hon faktiskt hade sagt!

Nu när jag fått skriva av mig känns det bättre! Jag träffade även en gammal arbetskamrat och hans syster på vägen hem som jag kunde slänga ur mig lite skit på så det hjälpte också.

Nu måste jag ringa David och säga att han väntat på mig helt i onödan

Godmorgon! 
En fantastisk morgon. En morgon då jag verkligen inte ville gå upp. Men jag gjorde det ändå! ✌️

Idag är det öppet hus för rehabavdelningen på arbetsförmedlingen. Så jag ska in där och röja idag. 

Eftersom min handläggare verkar gått under jorden helt så får jag gå på detta idag och hoppas att jag hinner roffa åt mig en tid innan alla andra tagit alla tider så att jag iaf får prata med någon på den avdelningen. Kan tänka mig att det är många som vill ha just rehabtiderna

Nu måste lixom nånting hända! Papper måste skrivas så att jag kan börja arbetsträna och eventuellt få ett jobb där senare. Det är snart en månad sen jag blev erbjuden den här arbetsträningen. Han kan snart inte vänta på mig längre, och måste då gå vidare med nån annan.

Ikväll var vi på bio. Jag, min häst och fårhästen såg Lion. 
En verklighetsbaserad film om en liten kille i Indien som kommer vilse och ska försöka hitta sin familj igen. 

Jag tyckte det var en bra film, så synd om lille killen  

Har ni sett den? Och vad tyckte ni? Har ni inte sett den så tycker jag definitivt ni ska se den