Den här killen...

.... är den bästa killen! Han är rolig, söt, snygg, mysig, gullig, snäll (oftast iaf) och älskar pussar och kramar. Killen jag pratar om är min katt Disco. 

Jag älskar båda mina katter men jag har ett speciellt band till Disco eftersom han höll på att dö när han bara var några månader gammal.
 
Disco var en ganska jobbig katt när han var liten. Han gjorde allt som han inte fick göra och sket fullständigt i när jag skällde på honom  

När han var runt 5-6 månader så skulle han få sin första vaccinspruta. Några veckor senare började Disco bli väldigt kelig och ville vara hos mig nästan alltid. Sån var han inte innan. Sedan gick allt väldigt snabbt. På mindre än en vecka blev det stor skillnad och helt plötsligt ville han varken äta eller dricka längre och låg alltid på mattan i hallen istället. Där låg han aldrig annars. Det är så hemskt när ens djur inte mår bra och man inte kan inte kan fråga dom vad som är fel

Här mådde han inte bra. Han var ganska mager och pälsen var ruffig. Men de stora ögonen var nån grej han hade för sig när han var liten

Jag ringde veterinären och fick en tid dagen efter. Jag förklarade hur han varit den senaste veckan och dom tog lite blodprover på honom. Det visade sig att han hade (anemi väldigt dåliga blodvärden) och jag fick bestämma där och då om jag skulle låta honom somna in eller ta honom direkt till djursjukhuset i Helsingborg så han kunde få en blodtransfusion. Jag blev lite chockad, jag trodde inte det var riktigt så illa. Självklart valde jag det sistnämnda, kunde inte låta honom dö utan att ha försökt allt Veterinären sa att om han hade kommit in till dom en dag senare så hade han inte klarat sig. 

Så det var bara att sätta sig i bilen och åka till Helsingborg direkt. Han blev självklart inlagd, på obestämd tid. Han fick syrgas så han skulle kunna andas bättre och sedan fick jag och min häst åka hem och kunde bara hoppas på att blodtransfusionen skulle göra nytta. 

Dagen efter när veterinären ringde var värdena lite bättre. Men dagen efter det var dom sämre igen och till slut frågade dom om jag ville ge upp eller gå vidare med en transfusion till. Dom berättade också hur mycket pengar jag var uppe i men han var försäkrad så det var ganska lugnt. 

Många tyckte nog att jag skulle gett upp då, "det är ju bara en katt." Men det är ändå ett liv vi pratar om. Det är klart jag inte ger upp! Hade veterinären däremot sagt att det inte fanns nån chans så hade man ju fått acceptera det. Men det fanns fortfarande chans även om den var väldigt liten. Så det blev en ny transfusion. Hans värden var väldigt svajiga efter det. Det var upp och ner i ett par dagar. Jag var och hälsade på honom en dag. Till slut höll det sig stadigt i några dagar. Och en dag så ringde veterinären och sa att han fick komma hem! Han var på sjukhuset i totalt 10 dagar. 

Den fina räkningen. 

Boven i dramat verkade vara vaccinet han fått några veckor tidigare. Disco verkade också ha något medfött fel som inte syntes innan, men vaccinet framkallade det. Kan inte förklara det så bra, det är 4 år sen nu De kan inte vara helt säkra på att det var vaccinet, men det verkade mest troligt. Så han fick aldrig sitt andra vaccin. Sen det hände har han ätit kortison. Vi har trappat ner mycket på det och det verkar som att han snart kanske slipper det helt. Varje år tas det nya blodprover på honom för att se så han mår bra ❤️

Jag och Disco har haft ett väldigt svajigt förhållande efter det. Han har varit väldigt aggressiv många gånger. Som en svartsjuk man som misshandlar sin kvinna när hon inte kommer hem i tid. På riktigt var det så. Om jag kom hem efter en lång dag på jobbet eller efter att varit iväg ett par dagar eller på semester två veckor så var han väldigt gosig första dagen. Men sen visade han sin arga sida! Jag såg förjävlig ut ibland. Fullt med blodiga svullna rivsår på hela armarna och benen. Bet han så släppte han inte. Jag fick försöka bryta loss honom och när han väl var loss så hoppade han på mig igen.
 
Han attackerade mot ansiktet också. En gång så hoppade han upp och lyckades bita mig i näsan så blodet droppade. Han bet mig också så hårt i min handled en gång att det blev ett väldigt djupt hål. Då tvättade jag såret, men fick senare åka till akuten. Då hade handen och en bit av armen fått en röd färg. Jag fick både stelkrampsspruta (fast jag fortfarande hade skydd) och en antibiotikakur. Det var det absolut värsta han gjort. Jag hade tankar på att flytta ut honom till mina föräldrar eller till dom jag köpt honom av så att han skulle kunna springa ute. Men jag ville hela tiden vänta och se om han skulle sluta. 

Och han håller inte på med sina dumheter längre ☺️ Så länge vissa killar inte är här och går på toaletten, för då kan han bli lite aggressiv och vaktar utanför. Sen biter han dom i benet

Nu blev det mycket text här, men det förtjänar han

Ni vet väl att ni kan följa honom och Honeybooboo på instagram  HÄR

Follow me on: Facebook¦Instagram¦Blogkeen

Gillar

Kommentarer