Hjälten

Igår var det dags att gå på ny promenad med min häst. Vi bestämde oss för att gå cykelvägen mot Åhus.

Vi hade nog båda i tankarna att vi skulle gå typ 1 1/2 timme så jag valde att inte använda solkräm, för den tiden visste jag att jag skulle klara mig i solen utan att bränna mig.

Över gräsplätten vid Scan gick vi, där vi mötte en kille i blå tisha, och sedan förbi parkeringen. När vi svängt upp på Långebro så stoppade jag handen i min ena ficka och tänkte "var är min telefon?" Jag sa till hästen att jag måste tappat den borta på gräset för vi hade inte hört något trilla på marken. Men sen började jag fundera på om jag verkligen hade tagit den med mig, men jag tyckte att jag hade haft jämvikt i fickorna innan för jag hade nycklarna i den andra fickan. Men nu var där ingen jämvikt.

Jag hade av någon anledning inte låskod på denna telefonen och jag vet inte hur många telefoner jag tappat bort under åren, och ville inte chansa så vi gick tillbaka för att leta.

När vi var på parkeringen så såg vi 2 killar och en tjej komma gåendes från gräset där vi gått innan. Jag tänkte att dom hade säkert tagit min telefon. Hästen ringde från sin telefon till min, men vi kunde inte höra något.

Vi fortsatte gå och såg killen i blå tröja komma mot oss. Det va han som hade min telefon! Mycket riktigt hade han hittat den där på gräset. Han sa att han visste inte vad han skulle göra så han hade t.o.m ringt min mamma för att försöka få lämna tillbaka den.

Vilken hjälte! Jag hade aldrig trott att om någon skulle hitta den, så skulle personen vilja lämna tillbaka den, man litar inte på att folk ska va reko längre. Men detta var en fantastiskt snäll kille! Jag tackade honom så mycket och sen gick vi vidare på vårt äventyr.

Vi gick och gick. Det var varmt, det var soligt, fåglarna kvittrade, hararna hoppade, hästarna betade, humlorna flög, fjärilarna flög, skalbaggarna sprang, rapsen var gul, gräset var grönt, maskrosorna blommade. Det var underbart helt enkelt! ☀

Hästen tittade till slut på klockan och sa att vi måste gå tillbaka för hon hade en tid att passa. Jag reflekterade inte över vad klockan var då, men när jag kom hem så visade det sig att vi gått i 3 1/2 timme. Utan solkräm!

Jag såg inte röd ut just då, men på kvällen hade jag fått en röd panna, en röd näsa, röda axlar och var röd på bröstet! Det blir ju extra snyggt också när man är mjölkvit på resten av kroppen. Förhoppningsvis så ser det iaf ok ut imorgon, för det gör inte det idag

Follow me on: Facebook¦Instagram¦Blogkeen

Gillar

Kommentarer