Jag i ett nötskal!
Nu har jag jag jobbat åtta dagar i sträck, är snart klar med den nionde. Och jag har fått springa till bussen åtta av de här nio dagarna för att hinna med! Det är verkligen jag i ett nötskal!
Och det är inte för att jag vaknat sent/haft svårt för att hinna med hemma, tvärtom faktiskt! När jag vet att det är gott om tid tills min buss går så tar jag längre tid på mig med allt förberedande inför (typ duscha, klä mig, sätta på mig ett ansikte osv), plus att jag tänker att jag ska bara göra en grej till (som egentligen inte är ett måste) innan jag går hemifrån. Och den grejen blir sen till en annan som leder till en annan. Och sen är klockan helt plötsligt för mycket och jag får stressa iväg och verkligen springa till min buss för att jag ska hinna med!
Det är ju så onödigt, men jag gillar nog ändå när det blir lite stressigt. Jag tycker om att ha lite press på mig för då blir det som en tävling med mig själv på något vis. Och jag tror faktiskt att jag gör saker bättre när jag är lite stressad och pressad. Jag blir mer effektiv än annars iallafall! :) Likadant är det om jag jobbar. Jag har hellre mycket att göra och känner den där pressen hela tiden än att det är lugnt. Jag tycker inte om att bara stå still och inte göra nånting.
Hur är ni? Blir ni också lätt sena eller är ni alltid ute i god tid? Gillar ni lite stress och press eller vill ni ha det lugnt?
