Min tid på Scan - Mitt humör

Jag tror egentligen inte att en person med mitt humör borde jobba på ett ställe som Scan. Det fanns så mycket för mig att bli arg på varje dag.

Nästan varje dag var det något som inte fungerade på det stället och förstörde så mycket för oss. Det gjorde att vi ofta fick slita mycket mer än vi behövt om allt funkat som det skulle. Det är extremt tungt jobb, folk blev sjukskrivna till höger och vänster och vi var ofta ont om folk. Så var det hela tiden. Man fick alltid slita som ett djur. Saker som behövde fixas blev provisoriskt fixade i väntan på att det skulle lösas ordentligt, och ibland blev det aldrig löst.

I perioder var det mycket övertid. Man valde själv om man ville jobba över och jag gjorde det ibland. Nästan alltid i början. Om man valde att inte jobba över fick man en arg blick och en stor suck från chefen. När det inte var övertid så var det ändå alltid stress för att hinna med till 16, när vi slutade. Sånt retade mig så otroligt mycket! Vi sågs som maskiner, inte som människor. Inte konstigt att folk blev sjukskrivna för både det ena och det andra. Ryggproblem, ischias, nackproblem, axelproblem, problem med händer och handleder.

Jag blev också arg för att det förväntades mer av vissa än av andra. Det förväntades bland annat att jag skulle vara på topp och prestera superbra varje dag. Andra behövde inte göra det. Hade jag en dålig dag där jag faktiskt inte orkade så mycket som normalt så var det en stor grej och "fel" på mig. Men till slut säger kroppen till! Man kan inte ge 120 procent varje dag utan att man får det i röven sen. Det var orättvist att vissa fick ge sina 80 procent och en annan alltid förväntades ge 120. Det var inte konstigt att jag också var sjukskriven ett par ggr och sen även fick skadan i handleden.


Det fanns en specifik tid då jag var riktigt less på allt. En dag funkade inte vårt band där vi skickade ut backarna vi packat kött i, som sedan åkte vidare till kylen. Då fick jag, en häst och en gris stå och packa stora kotlettrader i backar och palla upp allt. Extra tungt arbete. Hästen och grisen stod som vanligt och skämtade på min bekostnad. När grisen sa en specifik sak (kommer inte ihåg vad det var) så skrattade hästen väldigt mycket. Då kom mitt explosiva humör fram och jag flög på hästen och tog stryptag på honom. Inte hårt eller så, jag markerade bara. Men det förklarar hur uppretad jag var och jag ber faktiskt inte om ursäkt för det. Han fick vad han förtjänade då. Han blev rädd, det såg jag i hans ögon, men vi var vänner kort efter det igen. Grisen fick också vad han förtjänade, han fick en rejäl utskällning.


Ett annat sådant tillfälle var när en man, lika gammal som min pappa, höll på att trakassera mig varje rast. Jag vet inte varför han helt plötsligt gjorde det för vi hade alltid roligt ihop innan och tyckte väldigt lika om saker och ting. Han höll iallafall på varje rast och försökte påstå att jag aldrig gjorde nånting på min fritid, jag var lat och allt möjligt. Jag var bara "uppe i mitt torn" hela tiden som han kallade det. Han bor på gården bredvid mig och menade att om han inte såg mig ute så var jag aldrig ute heller. Men det han inte visste var att jag ofta var ute och gick sent på kvällen, vid 22-23 för jag tyckte det var skönare. Jag sa det till honom och att han inte visste ett skit om vad jag gjorde på min fritid. Men han hade bestämt sig, jag var lat och behövde ta tag i mitt liv.

Detta pågick i 2 månader. Vi satt vid samma bord och var runt 6 st runt det bordet. Alla hörde vad han sa till mig men det var ingen som försvarade mig. Ofta tyckte de att det var roligt när jag var arg, så länge jag inte var det på dem.

En dag när vi alla satt oss vid bordet så började gubben räkna finnarna i mitt ansikte högt, "1, 2, 3, 4". Då var det kört för honom. Jag blev mega arg och skrek på honom "Håller du inte käften så sticker jag en kniv i huvudet på dig!" Fel ordval kanske, men det var tydligen det enda som bet på honom. Då reagerade alla runt bordet och såg chockade ut. Men det blev ingen reaktion på vad han gjort mot mig i 2 månaders tid.

Gubben spelade offer och satte sig sedan vid ett annat bord bakom oss och satt där alltid i fortsättningen. Alla försökte få honom att sitta vid vårt bord, lite på skämt. Men ha sa "Sätter jag mig där får jag kanske en kniv i huvudet." Och jag sa bara att han fick skylla sig själv att han satt där nu. Går det till en viss gräns så exploderar jag och då kan vadsomhelst komma ur min mun.

Jag och gubben pratade inte med varandra på flera månader efter det. Till slut försökte han komma med nån slags ursäkt, som egentligen inte var en ursäkt för han tyckte att vi båda gjort fel och det tyckte inte jag. Vi har inte varit som förut sen dess. Vi kan prata och ha kul ihop, det känns bara inte likadant.


Follow me on: Facebook¦Instagram¦Blogkeen

Gillar

Kommentarer

Schwarz
Schwarz,
oj hoppas du mår bättre snart!:)
nouw.com/schwarz
tessbjork
tessbjork,
fashionmallan
fashionmallan,
Jag känner igen detta... Då jag har jobbat som du fast i Skövde.. Allt är precis likadant överallt.. Just på sådana arbeten.
nouw.com/fashionmallan
tessbjork
tessbjork,
Ja det är ju det. Helt sjukt att det ska få vara så!
nouw.com/tessbjork
Ulvelotta
Ulvelotta,
tessbjork
tessbjork,